#sabrina - tonårshäxan

[steveliz]

Återvunna tv-serier är kanalernas budgetknep "MacGyver", "Förhäxad" och nu senast "Sabrina tonårshäxan". Tv-kanalerna tycks aldrig tröttna på nya versioner av klassiska serier. – Det är kostnadseffektivt, males ninety procent av serierna är helt värdelösa, säger tv-kritikern Mattias Bergqvist. Snart finRead More

[whitewaterpaper]

Ny trailer för Netflix nya Sabrina: Tonårshäxan-serie. Den här verkar demonstrera en viss humor.

Tydligen fanns det tidiga planer på att introducera Sabrina redan i Riverdale, det då innan den fastnade i noir/crime-genren (det kan vara det som gjode att jag släppte Riverdale under S2).

Iaf så bådar det gott för serien tycker jag.

[whitewaterpaper]

Ögonblicket @kulturdasset sett fram emot är här: Nya Sabrina Tonårshäxan-serien har sprungit iväg och blivit med teasertrailer. Och den intar om en värld som är avsevärt mycket mörkare än den klassiska sitcom:en från 90-talet.

Läste f.ö. idag att Kiernan Shipka tydligen är allergisk mot katter. Intressant utveckling.

»But what if we told you Sabrina (played by Kiernan Shipka) is physically allergic to Salem? Now, that's dark.« – [Källa]

[whitewaterpaper]

Vi lär inte få vänta på S2 i två år som med Jessica Jones mao? :p

[whitewaterpaper]

En poster för Chilling Adventures of Sabrina som har premiär på Netflix Nästa månad. Svårt att inte bli nyfiken vart det här bär hän!

[whitewaterpaper]

The CW må ha passat på Riverdale-spinnoffen “Sabrina the Teenage Witch” men Netflix (som har de internationella streamingrättigheterna) ser en framtid för serien i inte en utan två säsonger.

Melissa Joan Hart kanske har sina betänkligheter (även om hon inte direkt skjuter skarpt mot en reboot heller) men jag är fortsatt nyfiken och en mörkare ton kan vara något som kan få rebooten att funka.

[whitewaterpaper]

Jag har inte tittat på Riverdale än (men haft för avsikt att göra det). Jag är iaf så hr inledningsvis försiktigt positiv. Serien med Melissa Joan Hart är ju en modern klassiker. Och crossovers med jsut riverdale lär komma som ett brev på posten.

[whitewaterpaper]

Chilling Adventures of Sabrina: Chapter Fifteen: Doctor Cerberus's House of Horror.  [S02E04]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ses med @kulturdasset​.

Hmm. Det har var ett avsnitt som avgjort inte hade den inriktning som jag trodde det skulle ha… En del av mig vill kalla det ett ”mellanavsnitt” men slutet med Wardwell får mig att ana att det här avsnittet kanske lagt både en och två tvister på jäsning tills framöver. Även om det är svårt att säga vad Wardwell själv fick ut av det här – mer än det uppenbara: att få se rakt in i de människor som omger Sabrina. (Och i så fall, varför utelämnade hon Hilda?).

Men en sak går iaf att hålla med om: Cerberus och Hilda är ett sött par, och jag är faktiskt glad att de hittat tillbaka till varandra igen. Och kanske kan Cerberus inneboende demon göra att han är mer ”tillåten” i Hildas värld än om han varit den dödlige bokhandlare han utgett sig som?

Jag blir f.ö. inte klok på det här med Weird Sisters, ok nu inser jag att man kanske skall ta de här visionerna med en nypa salt, ena avsnittet är de nästan allierade med Sabrina bara för att nästa koka ned till samma oinspirerade mobbare de var i S01E01? Och man kan ju undra, spådamen säger ju här att Sabrina skall lita på Nick och ingen annan? Så frågan är då, är det så att Nick Scratch och Lilith har ett förflutet? En sak som givetvis är positivt är att Sabrina iaf har små problem med att Nick faktiskt ljög i förra avsnittet.

Apropå möjliga manipulatörer: redan under förra säsongen så undrade man ju lite vad Dorothea hade i baktankarna när hon ”vägledde” Susie/Theo och även här (igen då med en nypa salt) så verkar hon inte direkt ha sin ”skyddslings” bästa i åtanke. Men som sagt, visionen kommer ju inifrån Theo så kanske är det så att han själv misstänker att Dorothea spelar ett annat, mer långtgående, spel? Sedan är det ju givetvis märkligt att välja att bryta sig in och stjäla formeln när man inte innan kollat med Spellmans hur de ställer sig till det hela.

Zelda/Blackwood-visionen var väl kanske den mest ointressanta. Att Blackwood är lite av ett kräk som med glädje skulle spendera bröllopsnatten med någon annan än sin fru kommer liksom inte direkt som någon överraskning. Så det enda vettiga vi får ut av det här är att påminnas om att Blackwoods son har/hade en syster. Frågan nu är kanske: lever hon eller inte? Var det enkom Zeldas rädsla vi ser eller något annat?

Och kan man transplantera ögon? Åter igen så börjar man undra om det här verkligen är en möjlig framtid eller bara karaktärens egna rädslor för den. Intressant dock det hela om att Roz inte tappat tron på gud, men kanske inte direkt tycker om hennes fars utnyttjande av kyrkan. Det finns ju gott om präster som utnyttjar sin position för att få ekonomiska och sociala fördelar, och jag kan inte låta bli att uppskatta att man i den här serien låter Roz far vara den som sladdar inne i gråzonen. Det hade nog varit lite för mycket om han varit någon modern form av puritan, även om en del av mig fruktar att han i framtiden av serien kanske kommer få den rollen. (Och då blir det ju intressant att han inte är ren som snö själv).

För Harveys vision känner jag mycket samma sak som för Zeldas vision: vi får inte ut så mycket av den mer än att Harvey kanske mer behövde ursäkten att stanna hemma och inte åka på konst-grejen. (Översättningen säger koloni men det verkar bara vara Harvey och den andra killen där? Väldigt mysko).

Och jag undrade ju tidigare varför Blackwood limmade så på Ambrose, skall vi utgå från att visionerna kommer inifrån snarare än framifrån och stammar mer från rädslan inför framtiden snarare än framtiden självt så verkar det som om Ambrose frågat sig ungefär samma saker. En sak man frågar sig är om Luke verkligen är död, eller om det bara än något Blackwood säger för att få ha Ambrose för sig själv? Amrose håller ju fortfarande i tarot-kortet.

Mja. Främst är det här ett märkligt avsnitt, där jag som sagt får känslan av att en hel del har satts i jäsning för avsnitt längre fram i säsongen, men som sagt: avsnittet i sig var kanske inte så intressant som man kanske hade hoppats på.

P.S. Kanske kan det vara värt at lägga in en blänkare så här mot slutet av att Weird Sisters här kanske präglas av en rädsla hos Sabrina att de egentligen inte har förändrats så mycket utan i grund och botten är samma mobbare som innan hon skrev in sig i Satans bok.

Omslagsbild: Ljudboksversionen av pjäsen “Doctor Cerberus” av Roberto Aguirre-Sacasa som även ligger bakom den här tv-serien.

[whitewaterpaper]

Chilling Adventures of Sabrina: Chapter Twelve: The Epiphany [S02E01]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ses med @kulturdasset.

Vi får en mjuk inledning till den här säsongen, man har både en känsla av att en följer nästan direkt inpå förra säsongen (med eller utan helgspecial) men samtidigt som om det gått en tid för att få en viss distans till förra säsongen. Den inledande scenen med Sabrina, där hon provar kläder och byter om med magi känns nästan som lyft direkt ur vinjetten till 90-tals tv-serien. Trevligt homage som inte känns malplacerat eller krystat.

Förändringarna i Sabrinas karaktär är bitvis väldigt ”in your face”, personligen föredrog jag den Sabrina som i förra säsongen balanserade på gränsen mellan de dödligas värld och häxvärlden men man förklarar också förändringarna väldigt bra. Och jag kan köpa att Sabrina ger ”all in” på en del punkter för att hon är orolig att hennes vänner skall dras in och skadas i kölvattnet på vad som pågår. Och efter det här avsnittet är det också väldigt uppenbart att det finns en plan för henne som inte alla i nattvärlden är så himla positiva till.

Himla kul att miss Wardwell uppgraderas till rektor, någon som indikerar på att Sabrina kanske kommer att återvända till en mer central plats på Baxter High under säsongen. Annars skulle det väl inte vara någon anledning till att hålla henne kvar där? Mer än som ett hot mot Sabrinas vänner då…

Att Susie kommer ut som Theo var ingen överraskning, dels läste jag det i form av en olycklig spoiler, dels så byggde förra säsongen rätt tydligt mot något sådant. Det var också trevligt att se lite av den gamla Sabrina besöka försöken till basketlaget. Jag är dock inte helt säker på att det är enbart positivt att hon mixtrade med Susies/Theos prestation. Men det är kanske en senare fråga. Poängen med scenen var nog snarare att visa att Sabrina inte brutit helt med sina vänner och att miss Wardwell nu även fått det bekräftat.

Susies avslöjande – det kändes lite som att uttagningen till basketlaget var lite av ett sista slutprov – verkar heller inte komma som någon överraskning för Roz. Hon verkar insatt, antingen har hon (som vi) sett utvecklingen eller också har hon och Susie pratat en hel del om det här. Kanske har hon även sett något i sin ”försyn”. Jag gillar hur som haver att hela grejen faller ut relativt okomplicerat.

Men vi måste prata om elefanterna i rummet också. Även om det är relativt nedtonat i avsnittet så känner man två triangeldraman blåsa upp mot storm: dels den, inte helt välkomna, Nick-Sabrina-Harvey-triangeln och dels, kanske lika ovälkomna Sabrina-Harvey-Roz-triangeln. Även om den sistnämna bara ligger i sin linda nu och verkar koncentrera sig kring Roz. Det är också som upplagt för slitningar mellan Roz och Sabrina som verkar ämnade att göra Sabrinas eventuella comeback på Baxter High så jobbig som möjlig.

Något som jag satt och fundera kring under avsnittet var de tre demonerna som hemsökte Sabrina. Dels såg jag det som föga troligt att det enkom hängde ihop med Sabrinas rebelliska utspel på skolan för de oseende konsterna, jag såg det dessutom som föga troligt att det var någon av eleverna. Faktum är att jag snarare misstänkte Wardwell (då hon var snabb att manipulera Sabrina till att tro att det var Nick), men deras egna avslöjande att de handlade på eget bevåg säger mig att Satan har planer för Sabina som många inte stödjer. Och kanske var Sabrinas vinst i ”bästebroder”-uttagningen ett första steg mot den upphöjelse som de talade om? Vi får heller inte glömma Dr. Cerberus, det antyddes ju i slutet av förra säsongen att han var lite mer än bara en bokhandlare med ockulta intressen.

Det går inte att sticka under stolen att det pågår något under ytan på Sabrina som hon inte helt hanterar än, det är mycket ilska och snarstuckenhet i henne och hon erkänner ju själv att det är en av anledningen till att hon vill hålla distansen till sina vänner. Kanske är det vad som kommer vara huvudtemat i den hr säsongen? Sabrinas kamp/väg att återfinna balansen och fotfästet i de två världar hon kommer leva i?

[whitewaterpaper]

Chilling Adventures of Sabrina: Chapter Fourteen: Lupercalia. [S02E03]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ses med @kulturdasset.

Givetvis har nattens kyrka en egen tradition/ritual kring den högtid som vi allmänt kallar ”Alla hjärtans dag”. Och givetvis är den mer hednisk än vad vi är vana vid. (Även om Sabrina lyckas med konststycket att både deltaga i den och undvika de mer köttsliga sidorna). Och jag tycker man anar här att Zelda och Hilda möjligen hade olika upplevelser på tiden det begav sig.

Och även om det givetvis är kul att Sabrina knyter an till sina gamla vänner känns det även lite konstigt att hon så okomplicerat bara kliver rakt in i skolans ”Alla hjärtans dag”-bal med Nick så där.

Men snedvridna kristna högtider åt sido så tar Hilda äntligen itu med ett frågetecken från del 1: Cerberus. Och mycket riktigt så var det mer i honom än bara en bokhandlare (även om han givetvis är bokhandlare i grunden). Det här är en snygg upptakt till vad jag hoppas är ett mer djuplodande avsnitt om Cerberus där jag verkligen hoppas att Hilda kommer ut med triumf på hand. (Minns jag inte fel så är Incubus den maskulina formen av Succubus).

Nicks intrig med Amalia vet jag inte riktigt vad jag skall tycka om. Dels känns det ju inte helt fantastiskt att han ljög för Sabrina om att Amalia var död (även om vi givetvis förstår varför), och en del av mig misstänker fortfarande att det är något off med Nick. Lätt manipulerande verkar han ju avgjort vara, även om det också skall nämna att han pratar med Sabrina innan han springer iväg och riggar utgången av hopparningen. Och dels är jag inte säker på vart ha intrigen ledde någonstans eller ens att den kändes överdrivet nödvändig.

Och verklighetens Mary Wardwell (ni vet – hon som avpolletterades redan i första avsnittet) var förlovad. Misstänker att Satan fnissade gott åt ironin (han planerade det säkert) att fästmannen heter Adam.

Theo står för en del intressant, jag var nog inte medveten förrän nu att Susie kanske ”kommit ut” i skolan men inte hemma. Och minst sagt så verkar Pappa Putnam behöva en tid att smälta och ta in hela grejen. Men scenen där Harvey lär Theo snyta en slips är riktigt söt och trevlig. Och igen: en av de sakerna som är bäst med den här intrigen är hur okomplicerad den är vännerna emellan. Sedan var det givetvis kul att se både Harvey och Theo tappa hakan över Roz i klänning. :p

Så friar Blackwood helt plötsligt… Och Zelda är … nöjd? Inte lottovinst-nöjd utan mer … läst ”klart senaste kapitlet”-nöjd… Snacka om att den karaktären kan komma med skruvbollar – med det bekräftelsebehov hon uppvisat är jag förvånad över den återhållsamhet hon plötsligt uppvisar. Så frågan är om Zelda har något på gång i bakgrunden, är det så att herr Blackwood egentligen sitter löst?

Så försvann Roz syn helt, jag fick intrycket av att det skulle ske gradvis och Roz verkar överraskad själv av det. Frågan är dock vad som föranledde det hela – vi vet ju redan att det här hänger ihop med en förbannelse över familjen. Frågan är om Sabrina nu kommer börja rota i det här ör att rädda Roz syn?

Jag har säkert missar massor. Litar på att @kulturdasset fyller i luckorna i så fall.

[whitewaterpaper]

Chilling Adventures of Sabrina: Chapter Eighteen: The Miracles of Sabrina Spellman. [S02E07]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ses med @kulturdasset​. BTW, jag testar ett nytt format för omdömet detta avsnitt, återkom gärna med feedback om hur det lyckades.

Hm. Ett mycket intressant avsnitt. På flera plan och med flera karaktärer. Sådant gillar vi. 🙂

Så, vart börjar vi?

Sabrina: Så, hon stormade verkligen in där utan en plan och fick ett gäng skäktor i bröstet? Och besattes sedan av antingen sina egna makter eller nya makter. Jag vill fortfarande minnas att Satans Svärd nämndes någonstans i förra delen, men har fortfarande inte orkat kolla upp det hela. Alla utom hon själv tycker det är jäkligt obehagligt att hon kan svänga sig med kraftfull magi utan besvärjelser och/eller offergåvor, hon kopplar ihop det med sin fars läror och det faktum att hon är halvblod. Nu är hon på vippen att bli sin fars profet och komma ut som häxa bland de dödliga…

BTW, var det bara jag som tänkte på slutscenen från ”Practical Magic” i scenen där Sabrina står på taket?

Harvey: Tar Sabinas lilla uppvisning från förra avsnittet rätt bra, utan ser snarare ut att bli inspirerad att ta itu med sina demoner i gruvorna. Det är verkligen ett creepy litet altare han hittar, och det här antyder ju att Sabrina varit annonserad ett tag. Helvetets Härold uppgraderas hon till, och jag misstänker att Sabrina i nästa avsnitt kanske inte kommer svänga sin magi lika lättflyktigt. Kul dessutom att Harvey och hans pappa verkar fått ett bättre förhållande.

Hilda: Får en massa gjort under det här avsnittet, gillade lite extra att man hittar henne på akademin där hon tar hand om de sårade. Vilken tur att Blackwood lyfte hennes bannlysning innan han och Zelda gifte sig. 😛 Zelda nämner ju att Hilda får göra grovgörat när Ambrose skall räddas, så jag antar att den trilskandes giljotinen och Satans uppenbarelse är hennes verk.

Zelda: Man känner att något är off med Zelda redan under mötet på Blackwoods kontor, och än mer tydligt blir det givetvis när Zelda plötsligt beter sig som en hemmafru a la 60-tal. Vi snackar Stepfordwives a la Greendale här, jag är faktiskt glas att man inte drar ut på det hela utan låter Hilda och Sabrina ta itu med den magiskt bundna Zelda direkt. Som vi sade: Zelda kan ha tagit sig vatten över huvudet, och lite rätt fick vi. Antar att den gode maken kommer få sina fiskar varma framöver.

Blackwood: Upp som en sol, ned som en pannkaka. Kommer hem och stoltserar med att vara utnämnd till tillförordnad antipåve minsann, antar att han återvände hem till Greendale för att ordna upp sina affärer (och attacken från änglarna) – för jag antar att han inte avsåg styra hela nattens kyrka hemifrån? Det fick mig dock att le att han blir av med titeln lika fort då Methuselah och de övriga ”kardinalerna” inser att Blackwood själv kanske är lite väl insnöad i sin vendetta mot Spellmans/Sabrina. Något de inser därför att Spellmans lade planen så att Sabrina sitter still i båten och låter Hilda svänga med trollspöet.

Methuselah: Och hur många av oss var förvånade att se William B. Davis skrida in i den här serien förresten? (Om man bortser från det där ögonblicket då man inser att karln fortfarande är vid liv).

Roz: När jag förra veckan försökte läsa på om Roz ögonsjukdom var detta den spoiler som jag läste. Bland träffarna (långt upp) stod nämligen ”Nu när Sabrina helat Roz ögon”, mitt eget fel men kanske lite slarvigt att använda en sådan spoilrig titel? Nåväl, jag gillar iaf hur Sabrina lägger upp hela akten, nu behöver hon ju (inte just nu iaf) besvärjelser m.m. och att låta det ske genom att helt enkelt tvätta Roz ögon med vatten ger en trevlig parallell till kristen mytologi. Jag gillar också att Roz rakt ut erkänner att Sabrinas magi är ett bättre alternativ till den skola för blinda hennes pappa börjat leta efter. Av Hildas reaktion att döma skall det inte vara så enkelt att lyfta en förbannelse från någon, och vi vet ju fortfarande inte vem och varför Roz familj råkade ut för det.

Theo: Åter igen vill jag nämna hur jag gillar att det är så okomplicerat mellan Theo och Harvey. Och att de bägge nästan direkt kändes som bffs (eller vad nu den manliga motsvarigheten är), och att det var självklart för Harvey att be Theo hänga med ned i gruvan. Jag gillar också att man ser ”Susie” skymta fram för ett ögonblick under gruppkramen. För det är lika okomplicerat mellan Theo och Roz/Sabrina som mellan honom och Harvey, och det är inga problem med spontana kramar.

Lilith: Har börjat sparka igång sina egna planer, scenen där hon knäcker ett av sina egna revben för att ge sin skapelse liv var faktiskt rätt obehaglig. Det kändes också bra att Lilith fick vara lite i bakgrunden det här avsnittet och låta det mesta koncentrera sig kring vad som händer i kölvattnet på de senaste avsnittens händelser.

Weird Sisters: Prudence erkänner mer eller mindre att hon hade en upplevelse utöver det vanliga under Sabrinas lilla uppvisning som Satans Svärd förra avsnittet. Och vem kan se ned på henne för det? Jag skulle antagligen också omvärdera mina religiösa ståndpunkter om något sådant där hände mig.

Ambrose: Jag tyckte det var märkligt först att Nattens Kyrka bara lät honom återvända hem, men han förpassas snart till cellen igen. Jag tycker fortfarande att det är ironiskt att man dömer honom utan rättegång och mer eller mindre på hörsägen. Ett tag såg det ju ut som om Hilda och Sabrina hittat en öppning för att omvärdera domen �� och Blackwoods agerande bekräftar kanske att han hade något med domen att göra.

Leviatan: Går ett ohyggligt möte till ödes… Det är inte ofta man tycker synd om en mus/råtta men här är jag bannemej beredd att göra ett undantag…

Dorian Gray: Jag hoppades verkligen på det motsatta, men det var väl inte helt oväntat att Gray skulle springa till Blackwood. (Jag menar någon måste ju göra det så vi får ett dramatiskt slut på avsnittet).

Sabrina: Frågan är om Sabrina kommer genomgå någon form av kris nu? Hon var ju själv inne på att använda sina nyfunna krafter till positiva saker, och kraft i sig borde inte kunna vara ond eller god (utan det borde vara avgörande av hur man använder den). Och vi får se vad hon gör nu när relegeringen är hävd. Och det skall bli kul att se hur man förklarar att Roz plötsligt kan se igen.

[whitewaterpaper]

Chilling Adventures of Sabrina: Chapter Nineteen: The Mandrake.  [S02E08]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ses med @kulturdasset.

Lilith står för ännu ett av de där avsnitten där man inte riktigt vet var man har henne… Okej visserligen vet vi att hon egentligen inte står på Sabrinas sida och här får vi dessutom veta, i kölvattnet på att Sabrina inser att Wardwell manipulerat henne länge, att hon tydligen inte var helt medveten om hur väl hon lotsade Sabrina genom profetian. Om hon vill stoppa profetian för att uppfyllas för att hennes egna planer inte är redo än eller om hon verkligen inte vill att Hin håle kommer till den är världen återstår att se. Kanske är det lite grann av båda.

Adam II: Något den här serien varit bra på är att få mig som tittare att spekulera kring kommande avsnitt och bevisa att jag har helt fel. Mandrake syftade inte på Lilith skapelse, utan han försvinner nästan lika fort som han dök upp.

Inte nog med att Sabrina (det roar mig att inte börja med henne) nu för första gången får stifta bekantskap med den profetia som annonserade hennes ankomst, hon inser dessutom att Wardwell manipulerat henne till att uppfylla den. Och för första gången så frågar hon också vem Wardwell egentligen är: jobbar hon för Sabrinas pappa eller någon annan. Som väntat så är Sabrinas instinkt att försöka förhindra att profetian uppfylles – och det lättaste sättet att göra det tycks vara att helt enkelt inte ha några krafter att kunna släppa hon håle lös med. Som gammal fantasyräv visste jag två saker på förhand: det är sällan det går att motverka en profetia (utan en alternativ profetia att följa) och just att eliminera sina krafter skulle vara den utlösande faktorn; just för att den reaktionen var så uppenbar från Sabrina.

Rick Riordan fäller in en intressant sak om profetior i Olympens blod (The Blood Of Olympus, 5e boken i serien Olympens Hjältar):

”Det är haken med profetior” morrade Zeus. ”När Apollon tillät att profetian om de sju uttalades och Hera sen hittade på att tolka den formade ödesgudinnorna framtiden så att det fanns ett begränsat antal följder, ett begränsat antal lösningar. Ödet säger att ni sju, halvgudarna, skall besegra Gaia. Vi, gudarna, kan inte.”

Så det var kanske inte en fråga om Sabrina skulle öppna porten, det var en fråga om när.

Ambrose hjälper Sabrina men lyckas inte riktigt nå fram med sitt budskap om hur slutgiltigt användandet av alrunan är. Men när alrunan väl börjat absorbera Sabrinas mörker och magi, och utan Sabrinas dödlighet att tygla den är händelseutvecklingen allt för svår att stoppa. Någonstans skulle han givetvis ha gått till Hilda eller Zelda för råd. Kul dock att ”golem” också dyker upp som ett alternativ för Sabrina. Eftersom jag talade om sådana efter förra avsnittet så fick det mig att le. Om än att situationen var en annan.

Nicholas gör inte mycket i det här avsnittet, han håller mest koll på Lilith och stöttar Sabrina. Intressant dock vad Sabrina säger om sina känslor för honom.

Harvey & Roz största inlägg i det här avsnittet är kanske att ha en liten diskussion om Sabrina. Eller snarare huruvida Harvey har känslor för henne eller inte. Roz ser inte allt för övertygad ut där i början av avsnittet kan jag tycka.

Vi vet ju inte riktigt vad det är för band Theo har med sin förmoder Dorothea, men stark är den iaf. Vi har inte sett så mycket av Dorotha den här delen/säsongen så det kändes helt rätt att vi äntligen fick se något nyttigt komma ur det bandet. Alrune-Sabrina sade ju en del till Theo som kan ha satt permanenta spår. Förhoppningsvis påverkar det inte vännskapen mellan Theo och Sabrina i det långa loppet.

Prudence slits mellan lojaliteten till sin far och det vett hennes instinkter ger henne. Och inser kanske lite för sent att det kanske inte var en hedersbetygelse att hon fick rätt att använda namnet ”Blackwood”, det var snarare en muta. Prudence visar upp ett mått av karaktär genom att stanna på akademin för att skydda sina systrar (inte bara Abigail och Dorcas utan även Judas lillasyster som numera genom henne kom i Blackwoods våld).

Med både Sabrinas far och antipåven ur vägen sätter nu Blackwood sina planer i verket att omdana Nattens kyrka efter sitt eget behag. Och precis som Sabrina sade för något avsnitt sedan är det med viss misogyn vinkel han tillkännager Judaskyrkan. Där Sabrinas pappa talade om att nattens kyrka borde styras av kvinnor så strävar Blackwood efter att kväsa dem. Kanske är det därför som han är upprörd över att förtrollningen han satte på Zelda var bruten men inte ser några problem med att faktiskt använda den. Jag har försökt att inte läsa för mycket om nästa del/säsong för att inte spoilas för mycket och en del av mig har på känn att Blackwood kanske eventuellt inte överlever säsongsfinalen.

Zelda känns som hon står i bakgrunden detta avsnitt, kanske för att hon spenderar en hel del tid med att upprätthålla illusionen om att hon är i Blackwoods våld. Hon håller dock Hilda informerad om Blackwoods planer. En del av att jag har på känn att Blackwood inte kommer överleva är att jag har på känn att man kommer behöva separera Zelda och Blackwood som karaktärer, och det känns inte om en vanlig skilsmässa kommer att komma på tal. Att se Zelda verka bakom ryggen på Blackwood är måhända kul, men kommer bli tradigt efter ett tag.

Hilda går till rådet, och de håller givetvis Blackwood om ryggen och kommer med samma hot som tidigare. Vad är det för vits med att ha ett överhögt råd om man inte får sammankalla dem för en tredje åsikt? Man kan bara spekulera i att de har egna intressen i att det går bra för Blackwood.

Methuselah hade kanske önskat mer ur karaktären än så här, och blev faktiskt aningen besviken när han kom med sina skamligare förslag till Hilda där han ville ha sin egen beskärda del av hennes passion att stoppa Blackwood. Hela intrigen doftade av MeToo-rörelsen och jag antar att vi förr eller senare var tvungen att ha en sådan scen/intrig också. (Zelda och förtrollningen Blackwood lade på henne faller ju in under samma kategori kan man säga).

Med bara ett avsnitt kvar så känns det som om alla karaktärerna delvis satts ur spel. Jag tror att Blackwoods annonsering av Judaskyrkan delvis är något som kommer splittra ”massorna” och kommer försvåra arbetet med att skydda världen från den apokalyps som nu nalkas med stormsteg. Om Blackwoods tilltag kommer ses med blida ögon av den store fursten nedifrån återstår att se, kanske vara det bara ett sätt att kratta manegen.

Och jag har ofta fel när jag tolkar kommande avsnitts titlar, men här kan vi nog vara rätt säkra på att Mephisto syftar till Satan själv. Eller gör det verkligen det? För när jag läser på om Mefistofeles (som jag antar är vad som åsyftas) så framställs han oftast som en ande som tjänar Satan. Handlar det kanske blott om en förelöpare? Inget hittils tyder på att så är fallet, men serien har kommit med skruvbollar förr.

Toppbild: Alrunan från Pans Labyrinth, eftersom den kom upp i diskussionen från förra avsnittet. Den är väldigt lik alrunan som används här.

[whitewaterpaper]

Chilling Adventures of Sabrina: Chapter Seventeen: The Missionaries. [S02E06]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ses med @kulturdasset​.

Vilket avsnitt… Innehöll bestämt lite av varje. Tonårsangst, Medelåldersangst, Änglar, Demoner, Kannibaler och Satans Svärd. Och jag måste få inleda med att säga: Lillith må vara den intressantaste karaktären (just nu), men Hilda börjar mer och mer bli min favorit.

Det blev inte riktigt som man trodde när vi slutligen fick den rafflande upplösningen Lillith/Wardwell+Adam=Sant. Kanske var han verkligen Mary Wardwells fästman, kanske var han ett test, mest definitivt så var Stolas inget tröstpris utan snarare en övervakare. Jag tyckte nästan synd om Lilith ett tag. Och jag börjar misstänka att Lilith kommer evaluera sina allianser och möjligheter efter det här. Kanske kan man tycka att det är lite slarvigt av Lilith att inte betänka möjligheten att Stolas inte var helt på hennes sida, men du förmodas kanske inte heller misstro dina andedjur. Får hoppas att Stolas tyckte det var värt det, den korta sejour som h*n är tillbaka.

Jag skall erkänna att jag blev lite förvånad först över hur Roz och Harvey reagerade på Sabrinas återkomst. Innan jag fattade att det hängde ihop med att Roz trodde Sabrina låg bakom blindheten (som ett straff för att hon och Harvey kysstes). Möjligen var kyssen en del av det – men jag tror inte Sabrina hade något med saken att göra. Snarare så att förbannelsen är utformad på det viset.

Däremot ser jag det som rätt logiskt att Theo skulle vara den som tog henne i försvar. Theo har ju själv gått igenom en del och vet vikten av att inte döma någon på förhand.

Och här får man det också bekräftat att Weird Sisters inte såg Sabrina som någon vän – utan snarare någon som ständigt behöver tjänster. Och definitivt är Sabrina ute i kylan efter att ha lyckats bli relegerad.

Jag tror inte det är någon tillfällighet att änglarna/missionärerna dyker upp nu när Blackwood är ute och reser. Misstänker att det finns ett spel bakom det hela som väntat på den här luckan i försvaret. Och åter kan man ju ifrågasätta varför det inte verkar finnas vuxna på skolan. En del av mig gillar däremot att Prudence och hennes systrar tas ned på jorden, de har en rätt överhög uppskattning om sig själva.

Cerberus har fått hjälp av Hilda att hålla sin incubus i Schack, vet inte om jag noterat den detaljen tidigare. Och den enkelhet som Hilda släpper lös den (för sitt eget beskydd) och sedan efteråt säger ”han är rena hulken” är charmigt på nästan episka nivåer. Han har sannerligen hittat rätt flicka känns det som.

Sedan måste jag säga att jag gillar idén med att Blackwood lyckades övertala ”styrelsen” att döma Ambrose utan rättegång. Dels bekräftar det att han absolut inte vill att fel folk skall rota i fallet (nämligen de som kan sätta dit honom själv) och dels visar det vilket hafsverk ”rättvisan” i nattens kyrka är. Den som skriker högst och mest har rätt liksom. Med andra ord: de dömer andra och varandra med samma underbyggda lätthet som dödliga dömde häxor.

Det var dock rätt väntat att Hilda och Sabrina skulle få Ambrose ut ur den omedelbara faran. Åter igen visar Hilda att det är mer i tjejen än vad man kan tro. Även om Ambrose springer rätt in i en annan farlig eld på vägen ut.

Jag satt under slutet på det här avsnittet och funderade på hur Sabrina skulle skydda sig – för jag såg det som otroligt att hon på riktigt skulle rusa in oskyddad så där. Återstår att se om hon kallt räknade med Satans beskydd (och i så fall vad den kostade henne) eller om det är något annat. Kanske med två änglar i potten hade hon ett rätt angenämt förhandlingsläge?

Och jag ser verkligen fram emot att se henne förklara den där svävande uppenbarelsen för Harvey. Hon lär behöva bli kreativ om det inte handlar om någon form av illusion. Vilket påminner mig, det kommer säkert vara av betydelse att en kille från en känd häxjägarsläkt går in och aktivt skyddar en häxa. Men Weird Sisters ser direkt tagna ut, de måste iaf varit på vippen till en religiös upplevelse.

Och Satans Svärd, visst har vi hört det tidigare? Någonstans runt förra säsongsavslutningen när Sabrina skrev in sig i Satans bok? Jag kände iaf igen uttrycket.

Så Satan har satt Lilith på plats igen, troligtvis cashat in två änglar och Sabrina är troligtvis mer insyltad i mörkret än vad hon var i avsnittets början. Jag ser fram emot nästa avsnitt.

[whitewaterpaper]

Chilling Adventures of Sabrina: Chapter Thirteen: The Passion of Sabrina Spellman  [S02E02]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ses med @kulturdasset​.

Det sticker lite i ögonen på folk att Zelda och Blackwood strular på sidan om, och det är inte mer populärt när Zelda plockas in för att handleda eleverna i den årliga dramauppsättningen. Speciellt inte då den förra handledaren för projektet kickades över det som så snyggt kallas ”kreativa skillnader”. Det som slår mig under det här avsnittet är att det är relativt uppenbart att Zelda har ett enormt bekräftelsebehov – och att Blackwood utnyttjar det.

Sedan är det ett kul litet spel vi får följa mellan Wardwell/Lilith och Satan själv, med Sabrina som en ovetandes bricka i spelet. Gillar skarpt att det finns en dubbelsidighet i spelet, där Satan givetvis vill att Sabrina skall gå hans ärenden. Wardwell stöttar samtidigt den sida av Sabrina som inte vill riskera bli en blind medlöpare men givetvis inte för Sabrinas skull utan främst sin egen. Och jag gillar dessutom att Sabrina lyckas spela ut hela grejen lite som ett chickenrace. Och troligtvis var det ett misstag av Satan att inte syna Sabrinas bluff.

Sabrina gör dessutom ett bejublat gästspel på Baxter High och sina dödliga vänner. Hon uppdateras om Susie/Theo, som givetvis stöter å patrull direkt i omklädningsrummet. Visst förekommer alltid mobbare, men en del av mig tycker att ”Billy” är ett lite oinspirerat arbete i serien. Och det var väl kanske väntat att Susie/Theo skulle tappa besinningen och göra något brutalt. Om än kanske med hjälp från hin håle själv. Trist nog så kändes mycket av den delen av plotten att styra händelserna så att Sabrina och Harvey hamnar på tu man hand (inspirerad av Romeo och Julia givetvis). Det blir väntat struligt.

Och givetvis måste hela grejen med Harvey följas upp med en liknande scen med Nick. Det och det faktum att Sabrina faktiskt slutar med att spela Lilith i pjäsen, Lilith som vi andra vet är miss Wardwell -- symboliken där går inte att ta fel på... Frågan är om Blackwell var medveten om det när han satte Sabrina i baksätet och den mindre tallangfulla Dorcas i huvudrollen?

Det här avsnittet är ett sådant där som det händer en hel del i, men framför allt mest för intrigen framåt. Bortsett från cementeringen av ett begynnande triangeldrama (Harvey-Sabrina-Nick) och att Satan stramar åt kopplet kring Wardwell är det kanske ett avsnitt som inte har så många minnesvärda ögonblick.

Jag hoppas dock att Sabrina inte kommer undvika sina vänner hela säsongen, det känns lite döfött att etablera tre nya karaktärer i mytoset om de liksom kommer puttra på i bakgrunden.

[whitewaterpaper]

Chilling Adventures of Sabrina: Chapter Twenty: Mephisto Waltz. [S02E09]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ses med @kulturdasset​.

Visst skulle vi ha listat ut det redan från början, att det var något skumt med Satans intresse i Sabrina? Frågan är dock om det är sant (Satan är ju känd för att ljuga) men det skulle kunna förklara varför Sabrinas mamma gick bakom ryggen på alla och gav Sabrina ett kristet dop. Sabrina jobbar hårt det här avsnittet iaf för att städa upp i röran hon ställt till med.

Lucifer antyder till Lilith att Sabrinas upphöjelse bara är tillfällig och att tiden kommer när han upphöjer Lilith till sin sida. Skitsnack tycker jag det låter som och det tycker även Lilith. Avslöjandet att han (och inte Edvard Spellman) är Sabrinas pappa är något man knappt hinner smälta innan nästa bomb levereras: han tänker gifta sig med henne också. Med tanke på Blackwoods idéer att gifta sina tvillingar med varandra borde man kanske inte varit så överraskad över kombinationen. Man borde sett den komma. Lucifer sätter Blackwood på plats också, man har ju funderat lite kring hur sanktionerade uppifrån (eller bli det kanske nedifrån i det här fallet) hans knäppa idéer om Judaskyrkan och de gamla doktrinerna verkligen var. Väldigt skakig grund verkar det som.

Jag skall erkänna det, när jag droppade den där idén om en allians mellan Lilith och Sabrina så var det inte med avsikten att ha rätt. Ändå är det där det slutar: Lilith sluter upp med Spellmans i en allians och vinner hela kungariket.

Harvey beger sig till gruvan igen tillsammans med vapendragarna Roz och Theo, det är där nämligen som helvetets portar antagligen är. Intressant nog så börjar Sabrinas vänner bli riktigt bra på att tackla märkligheterna som kommer från Sabrinas sida. De är inte arga på något vis när de kommer hem till Sabrina de har redan accepterat att det finns/fanns en kopia av henne lös. En sak som fick mig att höja på ögonbrynen var idén Roz fick att visa Harvey sin vision genom att helt enkelt visa Harvey den med någon form av telepati… Vart kom den idén från? Det lät så självklart för henne dessutom. Trion lyckades ju dessutom imponera på Lilith, och hur coolt är det egentligen inte att helvetets horder hålls tillbaka av en kille med ett skissblock?

De senaste avsnitten har min misstänksamhet mot Nicholas avtagit lite men jag har fortfarande upplevt honom som lätt manipulerande. Mycket av det Nick säger och gör i det här avsnittet känns som plattityder vi sett i andra produktioner: ”jo jag fick i uppdrag att manipulera dig för någon annans avsikter men sedan blev jag kär på riktigt”-kortet kändes som ett rätt unket drag att göra. Åter, som alltid när det gäller Nick, är Sabrina lite väl snabb med att förlåta honom. Men Nick har större delen av serien (hittills) varit mest av ett bihang till Sabrina och inte stått för så mycket individuell utveckling.

Blackwood får sig en sent kommen uppräckning och får lära sig att hans uppgift är att förhärliga Satan inte tvärt om. Och som alla stora mäktiga män som inser att de gjort ifrån sig i det blå skåpet smiter han iväg med svansen mellan benen. Och i hans sista ”predikan” till församlingen låter han som en sydstatspräst som kommit in i andra frälsningen. ”Var vi på samma möte” var en fråga som jag intensivt frågade mig och om jag varit för distraherad på ett par ställen. Men som det skulle visa sig så drog Blackwood en Jamestown, med undantaget att han skonade sig själv och sina barn. Detta kan ha varit ett medvetet försök att försvaga Lucifer förstås, som antagligen (som alla mäktiga influencers) till viss grad är beroende av sina följare. Jag gillar hur som haver att man både röjer Blackwood ur vägen men lämnar öppet för hans återkomst.

När Prudence fick rätten att använda namnet Blackwood så minnas jag att jag frågade hur det skulle förändra dynamiken i the weird sisters, och här är nog första gången som vi ser Agatha och Dorcas visa att saker hade förändrats. Måste ha varit ett tufft slag för Prudence som stannade på akademin just för att kunna beskydda dem. Och i ett desperat försök att rädda dem vänder hon sig till de enda hon har kvar: Spellmans.

Jag gillar hur godmodiga Hilda bara skiftar växel när hon plötsligt får två döende häxor och en bruten Prudence på köksgolvet.

Zelda tillsammans med Ambrose och Hilda försöker rädda vad som räddas kan både när det gäller Sabrinas lilla röra och den massaker som Blackwood lämnade efter sig. Men kanske står hon för de intressantaste bitarna mot slutet, när hon talar om att Nattens kyrka nu kanske snarare är Lilith kyrka. Det klingar starkt av det lilla vi fick höra ur Edvards Manifest, och det slår mig att kanske röjdes inte Edvard ur vägen av Blackwood kanske stod han för en förändring som skulle slå hårt långt upp i hierarkin?

Slutet visar också Ambrose och Prudence förbereda sig på en jakt efter Blackwood. Det är ju problemet med att bränna sina broar: floden de sträckte sig över går ju ingenstans. Jag har inte riktigt sett det på det viset, men visst finns det en viss likhet i hur de båda utvecklat sig under säsongen. Och att det väldigt lätt hade kunnat gå väldigt fel, speciellt för Ambrose om man skall ha den där spådomen i bakhuvudet.

Apropå spådomarna, undrar om Harvey var inspirerad av sin när han plockade med sig skissblocket?

Visst är det imponerande att se hur distinkt olika Michelle Gomez spelar den dödliga Mary Wardwell och Lilith? Men jag hoppas verkligen inte Michelle Gomez kommer degraderas till en torr lärare nästa säsong. Lilith var ju väldigt länge i den dödliga inkarnationen av Wardwell, så kanske öppnar det här sig för att röra sig fram och tillbaka för henne i kommande säsong?

Och Sabrina har som vanligt inte lärt sig något. Knappt hinner man blåsa ”faran är över” förrän hon planerar att bege sig ned i Helvetet för att rädda sin pojkvän, trots att hon vet att in-fängslandet av Satan i Nicks kropp är instrumental i att hålla den senare fjättrad.

Trots att det tekniskt sett är 20 avsnitt i säsongen (jag refererar ändå till dem som säsong ett och två trots att det egentligen är del ett och del två) har det varit en stabil säsong. Den har inte haft sina riktigt nedgångna svackor som långa säsonger ibland kan ha.

Något man kan se fram emot nu är att se hur Helvetet utvecklar sig under Lilith styre (jag skall erkänna att jag inte trodde hon skulle krönas till drottning redan den här säsongen). Framför allt hur saker utvecklar sig mellan Lilith och Spellmans och hur det påverkar nattens kyrka i stort. Det är nästan så man tycker det är lite synd att Sabrina antagligen kommer paja den nyskapade dynamiken redan nästa säsong.

Jag tackar @kulturdasset​ för sällskapet den här säsongen.

[whitewaterpaper]

Chilling Adventures of Sabrina: Chapter Eleven: A Midwinter's Tale [S01E11]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ser ”nya Sabrina Tonårshäxan” från Netflix med @kulturdasset. Läs kulturdassets omdöme om avsnittet här.

Kanske skulle man sett det här avsnittet innan jul – eller iaf i mellandagarna men så bidde det inte för min del. Trots seriens i övrigt ockulta prägel är det här ett avsnitt som ändå känns väldigt juligt. Även om familjen Spellman (och resten av nattens kyrka) givetvis firar vintersolståndet snarare än jul.

Det här är ett avsnitt som framför allt låter de flesta storylines ligga vilande, den huvudsakliga storyn är Sabrina och hennes sökande efter varför mammans själ inte gått vidare utan förblivit i limbo. Detta i kombination med seanser och raserade skyddsvallar.

Och jag kan inte låta bli att finna mig själv lite snuvad på konfekten… Sådant hallå kring Sabrinas föräldrars död, antydningarna om att hon var fast i Limbo och det hela handlade om … att Sabrinas mamma var orolig för att Sabrina inte skulle vara älskad av sin familj? Jag kan inte låta bli att undra om det verkligen var Sabrinas mamma som visade sig i Spellmans hus.

Det är också intressant hur Sabrina och hennes vänner alla försöker hitta en viss balans mellan förra säsongens avslöjanden och att bibehålla sin vänskap. Även om det är rätt uppenbart att Sabrinas och Harveys strandade förhållande kommer agera bromskloss ett tag framöver.

Jag tror dock inte att Harveys nuvarande ståndpunkter om Sabrina och magi kommer hålla i sig särskilt länge.

Intressantare då är det att se Roz och hur hon dels verkar finna en lättnad i att bli tagen på allvar av Sabrina och fastrarna och dels kanske känner att det går lite väl fort i svängarna.

Susies storyline är faktiskt en av de intressantare – dels för tillbaka blicken på de yngre upplagorna -- men också storyn kring Sin Bartel och hur fastrarna (åter) oförblommat ställer sig i enad front för att skydda en Greendale-bo från en demon. Lojaliteten till Satan sträcker sig uppenbarligen inte till alla helvetets demoner.

Den större intrigen är svårare att få grepp om, dels så tvekar jag om ”allt var på riktigt” så att säga eller om det är Wardwell som manipulerar vad som sker inne i huset. (Juletide krubban släcks ju som bekant). Och om inledningen av avsnittet är något att gå på så verkar Wardwell dessutom förlorat Satans öra, så jag utesluter inte att hon vill upp på pidestalen igen...

Det lär dock inte förvåna någon att Zelda var tämligen kallsinnig mot Sabrinas mamma ”då det begav sig” och att det kan vara därför som hon är så känslig för när Sabrina lämnar henne utanför.

Avsnittet avslutas med Zeldas beslut att lämna över fader Festus barn annonstärdes för att uppfostras. Luttrad som jag är, kan jag inte låta bli att fundera om det finns en smidighet inför produktionen (barn är ju ökänt tuffa att jobba med) att göra sig av med spädbarnet innan del 2. (Dessutom är det ju rätt hårda restriktioner kring hur mycket barn får jobba). Men det går ju samtidigt inte att utesluta att en större intrig involverandes att konstant gömma barnet för Festus riskerar stjäla momentum från allt annat.

Det är också trevligt att se att iaf i det här avsnittet så verkar inte mörkret gjort något överslag i Sabrina. Och hennes mars med Weird sisters i säsongsfinalen av säsong 1 var kanske bara ett utslag av att Sabrina ”äntligen” valt rätt sida. (Även om Sabrina själv inte tycks vara helt övertygad om den saken än).